|
Vilse i Haschkakan - Några låga sketcher och en skithög |
 Showen hade premiär 6 Feb 2007 på Mosebackes stora scen. Därefter spelades den i tre säsonger i Stockholm. Nu vilar showen men går att bokas för gästspel.
Vilse i Haschkakan- Några låga sketcher och en skithög är Pomodoris tredje show. Efter succéerna Maria är somalier och Lilla Fittan på prärien kastar vi oss in i Haschkakans värld. Som vanligt driver vi med oss själva som losers - förlorare i försöken att upprätthålla kraven på att vara perfekt. Vad gör man för att se ut eller uppträda som en som passar in. När man egentligen bara är stor bluff liksom...?
Häng med... Du kommer garanterat att bli underhållen och påverkad!
Medverkande: Lina Bergvall, Sissi Thorsell, Anna Lundwall, Elina Du Rietz
Ackompanj: Daniel Kurba/ Maria Kvist
Regi: Catarina Gnosspelius
Manus: Ensemblen och Susanne Harju -Jeanty
Marknadsföring: Paulina Hårleman |
|
|
Rolf - Det går så länge som det går... |
 Föreställningen hade premiär 14 Januari 2007 i Cornelisrummet på Mosebacke.
Sedan dess har den spelats hela hösten -07 på Mosebacke samt på Göteborgs Stadsteater, Östgötateatern och med Kultur i vården i Stockholm under 2008-09. Under hösten 2008 gästar vi Reginateatern i Uppsala. Läs mer på www.reginateatern.se
Vill du boka föreställningen kontakta Elina på
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa det
Vad döljer sig inom en artist som uppnått den totala framgången? Kastar de glamorösa scenernas strålkastarljus, mörka skuggor över vardagens matta kulisser? Eller följer privatlivet med i den glada åttondelstakten? Följ med tillbaka till 1930-talets Sverige där paret Rolf charmerade hela svenska folket med sina schlagers och kupletter.
En saga om Ernst och Tutta Rolf – framför och bakom kulisserna.
Medverkande: Stefan Clarin & Elina Du Rietz
Ackompanj: Daniel Kurba/ Maria Olofson
Regi: Tomas Ahlgren
Manus: Larrie Griffis
Föreställningen har gästat:
2007 Falun Ernst Rolfgården, augusti.
2007 Soppteatern Göteborgs Stadsteater, oktober.
2008 Soppteatern Östgötateatern, februari.
-08- 09 Soppan Reginateatern, okt, nov- 08 samt feb- 09 |
|
|
Lilla fittan på prärien – En slags show |
 Showen spelades på Kilen, Kulturhuset vinter/vår 2005. Regissör var Philip Ronne.
Var mynnar egentligen urinröret ut på en kvinna?
Är det säkert att Södra Länken är färdigbyggd?
Hur vet du att gurkan inte kommer från ockuperat område?
Netto eller Lidl?
Och kan alla verkligen sjunga?
PomoDori fortsätter att utforska grov, utåtriktad, ocensurerad komik i uppföljaren till succén "Maria är somalier - en krogshow". Sketcher, dans, sång, musik och lite TV med fyra och en halv skådespelare och två musiker. Sjukt, roligt och pinsamt!
På scen: Lina Bergvall, Susanne Harju-Jeanty, Sissi Thorsell, Elina Du Rietz.
Pressröster
Ylva Maria Thompson, GirlsCorner, mars 2005
Vad ska man säga? Jag föll, försvarslöst och ohämmat. - - - Missa den inte. Den kommer att göra dig fnissig och upprymd i flera timmar. - - - Det var verkligen på tiden att fyra kvinnor tog munnen full av snusk, utan att skämmas, utan att göra sig söta och utan att förminska något av ordets kraft. - - - Utan att blinka hasplar de ur sig vad som helst – men under ytan är det genomarbetat, välrepeterat och framfört med korrekt humoristisk tajming. |
|
 Werner Schwabs pjäs är ett mellanting mellan fars och absurt drama. Tre förslitna städerskor träffas. Landet kan vara ett centraleuropeiskt ingenmansland, orsaken en bit leverkorv. Medan påven tar emot folkmassor på TV dagdrömmer kvinnorna om en bättre och vackrare värld. Efter några glas vin är det lika betydelsefulla som presidenthustrur. Men de har olika idéer om hur man når de högre höjderna; Grete besjunger berusningen och snabbaste vägen till karlarnas gylf. Erna gör nykterhet och sparsamhet till en ädel konst samtidigt som hon suktar efter Wottila, en gudfruktig slaktare. Mariedl fördjupar sig i en mindre konventionell syssla. För henne är det otänkbart att spola kröken innan man tagit tag i den verkliga skiten.
Uppsättningen regisserades av pseudonymen Kaspar Zion. Presidentskorna spelades våren 2003 på Teater Scenario i Stockholm.
På scen: Susanne Harju-Jeanty, Anna Lundwall, Sissi Thorsell.
Pressröster
Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter, 7/4 2003
Ett kvinnligt Killinggäng. Energiskt och koncentrerat spel i en riktig ”skitpjäs”. --- alla tre spelar så energiskt och koncentrerat att en absurd trygghet uppstår. Den existentiella sorgen läcker ur föreställningen som i stället blir en svart fars där smärtan lockar till skratt.
Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning, 3/5 2003
Det är skådespelarnas imponerande förmåga att gestalta sina rollers inre övertryck man fäster sig vid allra mest i Werner Schwabs pjäs Presidentskorna. - - - De tre skådespelarna visar genomgående prov på ett imponerande handlag med både sådant som bygger på expressiv utlevelse och det mera finstilta. - - - väjer föreställningen varken för att låta skådespelarna visa prov på såväl vad deras röstresurser är mäktiga som vad de förmår av handgripligheter. Så blir det lika mycket kroppsspråkets alla olika tonfall som ordens förmåga att göra tjänst som signaler och läten som bär upp föreställningen. Därmed får den också sägas bemästra det inre övertryck som utgör dess förutsättning på ett alldeles övertygande sätt. Antingen det nu är Thorsten Flinck eller någon annan som varit regissör den här gången. |
|
|
Maria är somalier - en krogshow |
 Den unga kvinnliga karriäristen beställer förlossningen till 2.30 pm - det är en rättighet att få ställa krav. Dagens bebisar klarar blöjbytena själva - det är viktigt att i tidig ålder få utvecklas som person.
För teatergruppen PomoDori är allting självklart utom Marias nationalitet. Tillsammans med regissören Linnea Widén tolkar PomoDori Sverige år 2001. I en rad sketcher och ett försök till dans pekar de finger åt tidsandan idag.
Föreställningen spelades på Camarillo hösten 2001 och därefter på Mosebacke Etablissement våren 2002.
På scen: Susanne Harju-Jeanty, Anna Lundwall,Sissi Thorsell och Elina Du Rietz.
Pressröster
Lars-Olof Franzén, Dagens Nyheter, 1/11 2001:
”Man vacklar ut därifrån tårögd av skratt men inte för att man blivit road, utan också oroad. - - - Texternas vildhet motsvaras av ett oblygt kroppsspråk och en ekvilibristisk fumlighet som liknar clownens i sättet att röra sig, utmana kroppen och det egna minspelet. Det är underbart orent och exakt och blir därför levande. Det är länge sedan jag gick från en föreställning så överraskad och upprymd.”
Jacob Swedberg, Metro, 7/11 och 14/11 2001:
“Och det är bara att lyfta på hatten. Här finns sketcher som håller riktigt hög klass.”
Jeanna Eklund, Nöjesguiden Stockholm, december 2001
”Det här är inte kvinnor kan-betonad humor, utan snarare den motsatta. Och här finns stor potential.”
Ingegärd Waaranperä, DN På Stan, 8/3 2002:
”Könsrolls- och samhällssatir i enklast tänkbara utförande – med bara skådespelerskorna själva och inspelad musik på minimal scen – men med hög kvalitet: välskrivna, oförutsägbara sketcher, välrepeterat, fräckt, förryckt och oförutsägbart. Gå dit!” |
|
 En rysk familj på bilsemester i Finland hamnar på det mystiska Taipola Farm, där de möter en gästarbetande vaktmästare och två arbetande dövstumma kvinnor. En absurd berättelse om att gå vilse, fastna på ett galet ställe och till slut hitta vägen vidare - men inte på det sätt man tror... Uppsättningen blandade lek och allvar, ord och fysiskt utspel. I mars 2000 bjöd PomoDori, med stöd från Svenska Institutet, den ryska författarinnan Raisa Mustonen till Sverige-premiären av hennes pjäs. Föreställningarna spelades på Cirkus Tigerbrand i Stockholm. Catarina Gnosspelius regisserade även denna uppsättning.
På scen: Susanne Harju-Jeanty, Maria Lindgren, Anna Lundwall och Sissi Thorsell. Gästskådespelare: Jonas Larsson och Sylwia Rakowska.
Pressröster
Jacob Swedberg, Metro, 12/4 2000:
"Teater PomoDori presenterar här den ryska författarinnan Raisa Mustonen med en överraskande mångbottnad och spännande föreställning." |
|
 På en BB-avdelning i Leningrad sitter sex unga kvinnor i karantän p g a en hudinfektion. För att fördriva tiden berättar de historier ur sina liv för varandra. Den nyförfattade ramhandlingen, efter Julia Voznesenskajas bok med samma namn, gav associationer till vårt eget samhälle och kvinnors situation idag. Poesi, humor och absurda inslag blandades med grymma och allvarliga scener. Premiären ägde rum på "Scenen", Skeppsholmen i mars 1999. Regi av Catarina Gnosspelius.
Kvinnornas Decamerone var en av 12 utvalda teaterföreställningar (bland 50 sökanden från hela Norden), som tävlade på Nordisk Kvinnoteaterfestival i Torneå/Haparanda juni 1999. Uppsättningen vann 1:a pris för "bästa konstnärliga framförande".
På scen: Susanne Harju-Jeanty, Maria Lindgren, Anna Lundwall, Nina Särkimäki och Sissi Thorsell. Gästskådespelare: Nanna Nore, Joachim Widfeldt och Hans Boström.
Pressröster
Lars-Olof Franzén
Dagens nyheter, 13/3:
"för här är det raka rör och ett feministiskt utspel som inte väjer för rå humor och konkurrens i kvinnornas värld. (---) Historierna är dråpliga, otäcka och efterhand gripande."
Kirsikka Moring,
Helsingin Sanomat, 8/6 1999,
fritt översatt från finskan:
"Ensemblen, som tror på ett gemensamt mål, och där blottar sig själva, är skakande övertygande och erövrar publiken med sin aktuella tolkning av Julia Voznesenskajas Kvinnornas Decamerone i regi av Catarina Gnosspelius."
|
|
|
Firmafesten - eller en gest säger mer än 1000 ord |
 PomoDoris första projekt, en komisk och allvarlig timme i företagsmiljö med kroppsspråkskurs, drömmar om kärlek, improvisation och goda råd. Under 1998 spelades uppsättningen på företag och föreningar i Stockholmstrakten.
På scen: Susanne Harju-Jeanty, Maria Lindgren, Anna Lundwall och Nina Särkimäki. |
|
|
STRULKALENDERN- En julkalender för vuxna (eller barn som blivit förvuxna).